rastlös

Ja idag känner man sig som en mör oxfilé eller nåt, inte så mycket skallebank just nu men det är väl bara att vänta in den. Less, riktigt less, på det här nu. Allt stillasittande hemma gör att jag grubblar alldeles för mycket. Nu börjar det liksom ta slut på det positiva tänkande jag hade hunnit få. Fan vad allt suger ibland. Blir så arg på så mycket just nu, på situationen, på mig själv, på M och på ödet eller vem det nu är som bestämmer saker.
Fan en TT ska ju ge andra terapi inte vara ett fall själv...
Men jag bara undrar:
Hur hittar man tillbaka?
När man går vilse i skogen finns det alltid de gamla goda tipsen att gå efter, titta efter myrstackar, på granar, på solen, följa sina egna spår tillbaka osv.
Men om man känner sig tom och orkeslös och inte har gått vilse i en skog utan i hjärtat. Hur hittar man ut bland alla miljoner artärer och ådror som slingrar sig som en snårig klätterväxt runt en?
Vill inte göra fler sår än vad det redan finns. Kan inte någon bara göra en titthålsoperation på det och rädda mig härifrån?
Behöver inte vara en riddare på en vit springare, inte alls, bara en vanlig hjärtkirurg räcker gott och väl.

Motto:
Klaffar det så klaffar det.