Doktorn sa

Imorse tog jag mig, med ett urinprov i handen, ner med hissen för att möta upp mamma som stod utanför med bilen. Skulle ta mig till vårdcentralen. Patetiskt att behöva åka bil dit, jag bor tre långa stenkast därifrån...
Väl där var det bara att dra fram armen för att lämna lite blod och urinprovet, väntan och sedan träffa doktorn. Han klämde och kände både här och där, tog tom pulsen på mina fötter. Dock är han nog lika förbryllad som jag över det här. Så som jag ser ut och de symptom som jag känner är inte normala men de prover jag hittills har lämnat har mer eller mindre varit normala. Så för att vara så här dålig borde jag ha en bakterieinfektion men proverna säger tvärtom att jag borde ha virus, men virus borde inte hålla på så här länge. Så nu är det stor trumman som är igång. Det var bara att ta sig än en gång till labbet för att lämna mer blod, efter två stick i ena armen gav sköterskan upp å sa vi får ta din andra arm igen. Den första ville inte lämna ifrån sig nåt blod. Fick med mig två nya avföringsprover med mig hem också. Så nu ska bukspottskörteln, sköldkörteln, levern och salmonella (igen) kollas. Doktorn kommer ringa om något prov är galet, annars har jag en ny tid hos honom om en vecka. Är det inte bättre då måste jag skickas till en specialist. Men han avslutade besöket med: jag hoppas att vi inte behöver ses nästa vecka, jag svarade det hoppas jag också och log.
Mamma såg till så jag kom hem igen och hjälpte mig sedan att laga mat och diska. Vid det här laget var jag helt slut, bara låg i soffan och stirrade rakt ut. Men efter några timmars vila så kände jag mig lite bättre så jag åt "maten" hon hade lagat. Ja ca 1 timme efter det så var merparten ute igen. Passade då på att ta proverna, där i avföringen hittade jag nåt äckligt! En ca 30 cm lång sak som var slmmig och såg ut som en arm från en blåstång typ eller en "mask". Uscha! har man sånt i sin tarm? För inte har jag ätit nåt sånt långt jag inte!!!
Nu så här på kvällen känner jag mig ändå ganska pigg, har ont i huvudet som vanligt men börjar vänja mig vid den känslan. Feber går upp och ner och den är väl framförallt faktorn på hur man känner sig.

Tack A för alla timmar i telefon! Hur skulle jag klara alla timmar på dagen om jag inte hade dig?
Tack alla andra som ringer också (även om ni ringer mitt i de få bra programmen som går på TV). Kanske inte bidrar med den mest spännande konversationen just nu men hoppas ni står ut med skitsnack ett tag till ;-)

Nu ska jag fortsätta kolla på TV. Det här blogginlägget har tagit lång tid att skriva, så många saker som kommit emellan. N hämtade tex ut J´s presenter på "posten" och har mms:at bilder på dem! :-D Ska bli kul att höra hur hon reagerar på det. Har insett att jag nog kommer missa den festen... :-(

Motto: Ett liv utan toapapper vore katastrofalt