Magen äger mig

Har insett att magen har tagit över mitt liv, det suger!
Jag vill själv bestämma över mitt liv, vill jag göra det ena eller det andra så ska jag kunna göra det. Det ska jag tillbaka till, att jag bara jag bestämmer vad jag vill ellr kan göra.

Idag tog mamma mig med till Ica maxi, jag hade sett ett duschdraperi som jag eventuellt kunde tänka mig. Det gick av enbart vilja att ta sig genom affären, min hjärna ville titta på allt min kropp vill bara hem till soffan eller sängen. Jag köpte i alla fall draperiet, hade kanske inte den mjuka tykvalitén jag var ute efter riktigt men det var tillräckligt bra för att byta ut det äckliga jag hade. Det kostade ju bara 129 kr så om jag sen hittar ett schysstare senare kan jag alltid byta ut det, men det duger ganska bra än så länge. Fick ut det jag ville av det att det blir ljusare innanför när man duschar, tidigare fick man ju famla sig fram.
När vi åkte hem frågade mamma mig om jag trodde jag orkade köra hem the black beuty från verkstan, den hade varit inne på service. Så jag sa att jag kan ju försöka det är ju inte speciellt långt, bara över motorvägen och vattnet. Men jisses!!! Herregud vad läskigt det var, det var ju bilar och situationer överallt och jag hann knappt ta in allt. När jag väl kommit hem var jag slut både i kroppen och i hjärnan av allt. Så jag ska inte köra bil på ett tag har jag insett, nu vet jag det.

Imorgon eller på fredag dag kommer eventuellt CH hit för ett litet besök, kul att få sällskap även på dagen :)
Sedan ser helgen ut som följer: fredag kväll kommer S hit, sååååå jag har saknat henne! På lördag följer jag eventuellt med Lotta till IKEA, vet bara inte hur jag ska klara det tycker det fortfarande är pinsamt med rullis där. På söndag fyller pappa år, så ska väl försöka fira han lite, tänka sig att han ska gå i pension om lite mer än en månad. Mamma kommer ju eventuellt bli sjukpensionär också så undrar vad de tänker hitta på sen. Blir de som alla andra pensionärer och har full upp hela tiden?! :-)

Jag har inte riktigt orkat leta jobb, känns som att det kanske inte är nån större idé innan utredningen är klar, vet ju inte vad som händer i framtiden riktigt. Det känns lite som att man är en galopphäst inspärrad i en startbox, man vill inte stå still man vill bara iväg och springa som tusan för att hinna först till mål.

Jaja livet går alltid vidare, dag för dag.

Motto: En jul utan tomten är ingen jul.