Måndag igen

Vad tiden springer iväg, nu har det gått snart 6 veckor sen min mage brakade ihop. Börjar vänja mig med att ha det så här. Att ena dagen kan vara bra och den andra dålig. Men har lärt mig otroligt mycket av resan också. Det finns glädjeämnen i så små saker, det kan vara ett telefonsamtal, en nypa frisk luft, skratta åt ett skämt, att man har världens bästa vänner osv. Hur jobbigt det än kan vara ibland så går inte världen under för det, solen skiner nästa dag även om man tror att den totala solförmörkelsen har kommit.

Har egentligen inte så mycket att skriva idag, har inte hänt nåt spännande sen igår när jag skrev. Men vill väl hålla mig själv sällskap för en stund. Har inte den briljanta egenheten som många andra har att prata med sig själv så jag får väl sitta här och skriva till mig själv istället.

Solen tittar fram mellan det tjocka molnet så det blir lite soldis mitt i ansiktet, svårt det där om man ska stänga persiennerna för att slippa det eller om man ska härda ut för att det är skönt att få lite sol i ansiktet. Dagens i-landsproblem ;-)

Har funderat lite mer om huset också, ägaren verkar vara lite omständig. Jag skickade ett mail till henne, som hon bad mig göra, där jag även skrev ner lite frågor. Men till svar får jag inte allt det jag undrade över och inte heller någon respons på om vi kan komma och titta på det någon dag. Är det ett standard svar hon har skickat lite redigerat eller har hon haft bråttom eller är hon bara virrig? Lät ju trevlig på telefon. Sen är det ju det där med att det är en bit bort. Framförallt långt bort från alla mina vänner. Ja de som är hyfsat nära bli väl SH i Nynäs och L i Tumba. Men kommer ju få evighetslångt till S!!! Ojojoj inge bra! Sedan är jag ju lit orolig för att göra något nu när jag inte ens vet vad som är knas med magen. Kommer jag fortsätta att behöva vara sjuksriven ofta? Vette tusan om jag då har råd att bo så där. Det är ju ingen lön man får från kassan utan snarare bidrag... Jag och N satt även och spånade på om man kunde byta jobb eller starta eget men då måste man nog ha sånt klart innan man kan flytta och inte börja fixa sånt efteråt. Så jag vet inte men har man råd att missa chansen att få bo så där?! Det kanske är en gång i livet chans liksom. Snurrar som tusan i skallen. Vad händer om någon av oss vill så småningom bli sambo med nån som vi står ut med? Ska båda flytta då eller bara den ena, var ska då den andra bo osv. För i det där huset har man nog inte råd att bo själv i, eller om man vågar det hahahha.... Ja vi får se hur det går med det.

Mina små sötnosar är ju sååå söta när de sover! Ska se om jag lyckas ta en bild så jag kan lägga upp den här sen. Men inte alltid lätt att fota genom glas.

Om det är någon som vill komma på en kvällsfika så finns det bulle och te här, ja kaffe/latte. går att få också. Bara ring.

Puss

Motto: Bloggar kan vara bra att ha ibland.